Barueri - här är jag blyg

21.04 São Paulo - Brasilien

Barueri

Barueri är en historia för sig som jag måste berätta för er om. Det här är helt ur min synvinkel och jag vet inte riktigt om den stämmer till hundra procent, men det är så jag har upplevt det här stället. Jag älskar att bo här för det känns som att det här är Brasilien, nu får jag äntligen uppleva.

Jag ska börja med att förklara de tidigare platserna jag har bott på för att ni ska förstå bättre.

Itaim Bibi där jag bodde först i två veckor är DYRT, alla har pool och bor ganska flott. Allt är nära, shopping, restauranger, bussar, centrum. Santo Amaro är uppdelat i ett mindre bra område och ett bra område, jag har bara befunnit mig i det bra området. Hur som helst så där jag bodde såg ut så här utifrån:

Pool på baksidan och allmänt lyxigt… Båda ställen hade en grindvakt som tryckte på en knapp för att öppna grinden till en när man kom.

Barueri, är en plats där man har maximalt utnyttjat ytan för att bygga så många hus som bara var möjligt. Det påminner lite om ett husvagnsområde faktiskt.

Området är mycket, mycket större än vad det ser ut på den här bilden men det va vad jag lyckades med på bussen

Överallt är det också väldigt branta backar och väldigt ojämn mark, ni kan ju tänka er hur bussfärderna är här!

Här bor jag och familjen, det är större ut än det ser ut utanpå

Och en bild på grinden i bussen, detta är varför man inte kan ta med sig något på bussen, för man måste i genom den här grinden. Den finns också på långfärdsbussar.

Det är mycket folk på gatorna hela tiden och bilar som åker runt med megafoner på taket. Vattenbilen har nån konstig musik ungefär som glassbilen hemma i Sverige och andra bilar ser ut som en stor box med högtalare åt alla håll och ropar ut nåt pris på nåt som jag inte har den blekaste om vad det kan vara.

Först trodde jag att mamman, Marina här i huset inte hade något jobb och var hemmafru, men igår fick jag veta att hon är hårfrisörska och salongen ligger i vårt hus men med en annan ingång. Så idag fick jag nycklarna dit för att blåsa och platta håret, kändes lite lyxigt att fixa håret i en salong även fast den är liten. Hon är ju ända frisören i salongen, men detta förklarar i alla fall vad hon går hela tiden, hon är alltså inte ute på gatorna och strövar som allt annat folk.

Idag när jag tog bussen till Alphaville för att luncha med min vän Magnus gamla rumskompis så fick ju göra detta själv för första gången. Jag hade två tankar i huvudet när jag gick till busshållplatsen och när jag stod och vänta:

Den ena var ”Hoppas att dom vänjer sig snart vid att det bor en blondin här i området”

Den andra var ”Koncentrera dig nu så att du inte trillar här när du går, det vore ju pinsamt, alla i Barueri skulle säkert veta det i så fall”.

Barueri är fullt av mini-skönhetssalonger, små shoppar och barer och det är folk överallt som står och hänger så man känner sig verkligen uttittad. Annat än Santo Amaro som var helt öde i området där jag bodde. Det är lite känsla av en camping, alla har semester och hänger vid varandras husvagnar. Kul att få uppleva kulturen här i alla fall. Och om jag någon gång är blyg, så är det här!!!

Jag har också lyckats ta en snygg bild på vovven, eller vad säger ni!?!

Andreza and Monica

Sen måste jag också berätta att igår så kom Andreza och Monica hem lite oväntat och knackade på min dörr. Jag som hade tidigt bytt om till nattlinne blev lite chockad men också väldigt glad när dom ville hitta på något. Så vi åkte till Starbucks och jag bjöd mina underbara vänner på Frapucino (eller vad det heter) o va gott! Vi försökte förgäves få en bra bild på alla tre med självutlösning men det blev bara en bild som Andreza blunda på, hahaha!!!

Beijinhos