Happy Hours... rsrs

14.00 Barueri - Brasilien

Nu runt jul sådär, är det många glada timmar ute på krogar och klubbar! Alla verkar vara gladare över att det är jul än i Sverige. Folket säger här att det beror på vädret, och det tro faktiskt jag också. I Sverige umgås alla med sina familjer på jul. Jul är en anledning till familjemys framför brasan, öppna julklappar och äta god mat!

I Brasilien är jul bara ännu en anledning till att festa. Brassarna hittar på anledningar hela tiden för att  ha fest. Dom säger att dom ska grilla = vilket egentligen betyder fest, dt kan nämligen lika gärna bli PIZZA, haha!

I torsdags var jag på en happy hour med Atlas Copco då dom hade hittat på en sak som är typiskt för brassarna. Nämligen så hade alla lottat ut varsin Secret Friend i förväg. På den här Happy Hour var det meningen att man skulle ge sin Secret Friend en present, men före man gjorde det så skulle man säga något om den här personen inför alla, så alla kunde gissa vem det var. Här önska jag att jag kunde lite mer portugisiska så jag kunde förstå bättre va dom sa…

Efter det åkte jag o träffa Berta som jag ska resa me på julafton så det va ju kul o få chansen att träffa henne före!

Jag o Lia, på Atlas Happy Hour

Sen på fredagen var det Happy Hour på Atlas Copco. Det var den största firmafesten jag någonsin sett. Det var en barbeque, fri öl och slödryck, utdelning av nomineringar med present (från samma smyckeföretag som jag fick mitt halsband), utlottning av bland annat en laptop, inhyrd DJ, inhyrda tecknare som ritade roliga bilder på folk, inhyrda Paparazzis ;) och en inhyrd Fake-Elvis!!! Det va jättekul!!! O allt detta i fabriken!!! SKOJJJJ!¨

Fake-Elvis, precis innan han hänger den vita scarfen runt min hals och kysser mig på kinden.

Gustavo drog bokstavligen upp mig på “scen” för att dansa twist – haha, jag skämde säkert ut mig!!! Kan inte twist alls! Inte Gustavo heller...

Jag och Gustavo

Bruno, han har jämt en rosett runt halsen… eller inte…

Det är klockrent, eller hur!?!?!

Dags för lunch nu.. hejsvejs

"You know the brown cookie-man in Shrek, right?"

12.03 Barueri – Brasilien

Hej!

Nu har jag mkt att skriva. Så det får bli några inlägg, först ska jag berätta att jag, Andreza och Monica bakade pepparkakor i fredags. Jag har hela tiden sagt till Andreza: ”you know the brown-cookie man in Shrek we are going to bake him!!”. Andreza älskade pepparkakorna, de var också populära här hos min brasilianska familj. Och det var inte svårt att övertyga dem om hur god degen var!!!!!

Kul hade vi också, alltid lika galet när vi tre är i köket tillsammans!!! Andreza kladda ner min rygg med mjöl och Monicas ansikte haha!!!!

Jag hade också svensk demonstration men knäckebröd (riktigt knäckebröd) kommer nog aldrig bli populärt här… tror inte dom gillade det. Men däremot ischoklad, som jag inte ens gillar!! Haha!! Smörgåsrån kanske, brassarna är vana vid mycket socker och sånt som är fett… inga nyttig bröd och därav absolut inga knäckebröd haha!!

Mmmm... JUUUUULLLL!!!

Det blev också clementinglögg – special edition från Sverige!!!!! GOTTTT!!!! Andreza och Monica skulle ha sina final presentations senare så dom tyckte att dom borde få ta hela flaskan, haha!!!!

Sen så åkte jag till Atlas Copco och för att möta Hans Björk och Peter Axelberg som kommit från Högskolan i Borås till Brasilien. Det var i huvudsak Hans som hjälpte mig att få det här examensarbetet. Så de fick sig en liten rundtur där med min handledare Leonardo. Det var riktigt kul, men svårt att switcha mellan olika språk hela tiden. Jag blandar ju ihop tre olika språk nu!

Peter, jag och Hans

Tyvärr, verkar det inte som det blir några lussekatter. Saffran finns tydligen inte överallt o jag tycker att det är ett måste när man bakar lussekatter.... :(

HejSvejs!!!

HOPI HARE!

00.23 São Paulo - Brasilien

Heeeej!!

Idag var vi på Hopi Hari. Atlas Copco arrangerad 4 bussar där de anställda fick ta med sig någon för att åka till Hopi Hari som är en nöjespark. Alla betalade R$ 10 vilket är 40 kr och då var det inträde (de har inget åkpass där- man får åka allt utom spökhuset genom att bara betala inträdet), lunch, en dricka, en påse med mini pão de queijo (ostbröd) och en glass. Så det var ju ett ganska schysst pris haha!!

När jag kom utanför Atlas Copco imorse strax innan nio när bussarna skulle åka. Så ser jag min underbara vän Daniela komma springande (Daniela var min första vän på Atlas Copco), hon kramar mig massa ggr och säger hur mkt hon har saknat mig! Ohh gud, va roligt det var att se henne!!! Det e kul att ha sådana vänner!! Sen går vi in i bussen, sätter oss omkring mitten eller så. Då kommer Daniela in och börjar ropa upp namn (hon var lite av en arrangör för att se att alla kom med och så): ”Emma, Andreza, Monica… you is going to sit in the back. Emma is going to sit next to me because I missed her, minha amiga!!

Mitt gäng på Hopi Hare i bussen!!

Hon är så underbar Daniela, dt va jättekul o få träffa henne igen. Sen på bussen var folk helt förvånade när jag pratade portugisiska o för varje ord jag sa så skrek alla på bussen WOOOOOOO och busvisslade. Detta hände också varje gång solen tittade fram bakom molnen under bussfärden och första gången jag reste mig, efter typ suttit i fem minuter så började dom jubla och ropa som en ramsa på portugisiska: Emma got up, Emma got up!!! Och visslade och hade sig!!! Snacka om en rolig bussfärd!!!

Såklart brände jag axlarna också… lär ju bli brun här efter tre månader ;) Hoppas jag iaf!!

Eftersom bilder säger mer en tusen ord, så tänkte jag låta bilderna föra det mesta av snacket i det här inlägget.

Maskotar på Hopi Hari, fanns jättemånga... här är n grön häxa och nåt slags lejon

Min underbara vän Daniela (säger Emma tror jag... haha) och Leandro i bakgrunden

En del av gänget - dom två tjejerna i mitten va jättemysig o ville att jag skulle hjälpa dom me engelska

Mina underbara vänner Andreza, Monica och jag!!

Läskig kille som sålde biljetter till spökhuset... jag våga inte riktigt stå så nära som Dani, men men...

Jag o Dani posar med den snygga bilen, visst är den mkt snyggare me oss på!! HAHHA

Andreza o jag!!

Daniela som en liten tjej...

Monica och den andra tjejen som jobbar på Atlas e ganska korta vuxna människor

Något kolorado likande. Gud va blöta vi blev och det blev ju inte direkt bättre av allt skvättande. Med dt va ganska skönt o svalka sig lite (trots att vattnet va iskallt) men dt va ju omkring 30 grader under dagen...

Daniela, Leandro och jag

En annan sak som skiljer sig från Sverige på nöjesparken är att man efter en del karsueller, typ TopSpin och Rainbow som fanns på Liseberg är att man ropar nån ramsa att man vill åka igen. Ropar man tillräckligt bra så för dom som väntar bestämma om man ska få åka igen eller inte. Haha, jag kan säga att det är väldigt mkt mer LIV här. Alla lever o gapar!! Hahha

Rodrigo, Dani, Leandro

Vi stod i kön till den stora berg- och dalbanan jättelänge. Daniela fick syn på en kille som lekte med nån spray-skumma kanna och sa till honom att han skulle spruta på killarna. Haha, det kom ju på alla oss andra också, men kul had vi iaf trots att vi köade nån timma.

Leandros rygg

Nästan längst fram i kön, alla hade hunnit bränna sig lite utom Monica som bara blev lite brunare!

Detta var vad vi köade i år och dagar för... haha

Det kittlades rejält i magen, men om man jämför.. Herregud , Balder säger jag bara, inget har slagit Balder ännu!!! Men den här var ganska ryckig blev lite skraj faktiskt att tåget skulle falla av!!!

Dani läser Inglês (Engelska) för att kunna konverserame mig!!!

ÖLLLLL!! Har jag lärt alla att säga här, det låter ju ganska kul när brassarna försöker säga dt!!!

Dani, Rodriogo och Leandro... öl-paus

Yeah, nu blir det spökhus... jag var ganska rädd när jag tog den här bilden kan jag säga... haha

Jag övertalade Daniela, Leandro och Rodrigro att gå in i spökhuset med mig som var ett egyptiskt palats. Det var ungefär som Gasten i Göteborg man gick i en grupp men man behövde inte hålla på varandras axlar. Där kom dt uppe en äcklig mumie ur en kista, vi sprang in i en gång och när vi vände oss om så var han efter oss så vi började springa i gången. Och längst fram i gången stod dom fyra andra i vår grupp och vågade inte gå in i nästa rum så vi var tvungna att trycka på dom för att komma ifrån den äckliga mumien.

Jag och Daniela skrek som galningar medan Leandro gick sist och tog dt hela mera coolt. Men på slutet när vi skulle gå ut kom en äcklig en med spjut och fäktade mot oss och närmade sig på ett jätteäckligt sätt. De fyra andra i vår grupp han slinka ut, men vi blev jätterädda och alla fyra av oss sprang allt va vi hade inåt igen (därifrån vi kom). Sen vågade vi oss ut igen efter en liten stund… haha dt va verkligen kul!!!

Pole-dancing vid Eiffeltornet!!! Haha

En riktigt rolig dag!!! Trött nu efter bara!!!

Até mais (lit. Ses mer)

Beijos

Baka i Brasilien - sista veckan

20.39 Sao Paulo

Semlor
Hahah, ja det var ju verkligen kul!

Jag o Andreza har bakat hela torsdagsnatten nästan. Vi gick o la oss om kring 3.00 am och sov typ 3 timmar. Men det blev ingen kardemumma (så dom smakar bara som en fralla faktiskt). Men största problemet var pulverjästen.... Det hände inte skit med pulverjästen och det stod i mitt recept att man skulle hetta upp degvätskan till 40-50 grader för att få degen att börja jäsa...

Problemet med det var att det fanns ingen ”vätska” det var bara en deg.... haha. Så vi tänkte lite kvickt – hur hettar vi upp det här... hmm.. ”jag vet, micron” – yeah!! Väldigt smart – det blev en enda stora semla av det hela eftersom degen bakades i micron – najs! Så vi hade en till deg med pulverjäst som vi bestämde oss för att baka – jag kan säga så mycket – att trots att degen jäste lite grann så blev semlorna ganska platta, jästsmakande stenar.

Vi åkte o köpte annan jäst som var väldigt lik den i Sverige – resultatet var hundra ggr bättre. Dom är runda, inte jättehöga o smakade som nybakat (i natt iaf)! Sen kom vi till mandelmassan – ja det var ju spännande det också!

Vi fick göra den själva. Den såg ut som en nötig sås o särskilt söt blev den inte heller men god. Enda lösningen var att hälla lite mjöl för att få den till en kräm. När vi äntligen hade fått till mandelmassan, så ber jag Andreza att ”mix the cream” och hon förstod det som att jag skulle blanda grädden med mandelmassan. Så mandelmassan blev väldigt lös ännu en gång. Men uppenbarligen så kan min inte vispa grädde tjock här, man måste koka den tjock. Så vi räddade mandelmassan (som inte smakar nåt som mandelmassa) genom att koka den, men god blev den! Jag letade också efter marsipan här men kunde tyvärr inte hitta någon…



Min sista dag på Atlas fick jag också en present. Ett väldigt sött guldhalsband med ett guldhjärta som det är ingraverat Atlas Copco på baksidan. Jag tyckte att det var en jättesöt gåva så jag blev väldigt glad!! Bilden hamnade tyvärr upponer... haha

Sista dagen åt jag och mitt gäng på Atlas Copco sushi, på traditionella stället! Jättetrevligt!

Sista dagen på Atlas ringde också ett förtag och frågade om mitt CV var rätt eftersom det verkade vara ett skämt, lite för bra för att vara sant. Dom var chockade över att få ett CV med en svensk kvinnlig maskiningenjör som ville ha jobb i Brasilien. Haha

Sen gick vi ut eftersom Alessandro skulle åka hem... Thiago är barbeque-mästaren som vanligt!! haha

På lördagen var vi på Thiagos examensarbetes utställning. Det ver en hel del häftiga grejer där. Till exempel en klätterväg som aldrig tog slut eftersom den var ett rullande band. Thiago och hans vän ”Milk” haha… jag kallar honom milk eftersom hans efternamn är ”Leite” vilket betyder mjölk på portugisiska. Så tack vare mig Thiago kallar honom det ibland också.

Thiago och Milk.

Imon åker jag hem så idag har jag träffat Vanessa o Chico (hennes fästman) så vi åkte o köpte lite typiska brasilianska grejer att ta me hem! Nu måste jag dra, men Sverige! Vi ses på tisdag!!!

Kram

Näst sista dagen på Atlas Copco i Brasilien

16.30 São Paulo

Boa tarde! (God dag)


Idag är den stora hemska dagen med intervjun som engelsk lärare o så vitt jag förstår kommer jag att jobba med tonåringar om jag fBoa tarde! (God dag)

Idag är den stora hemska dagen med intervjun som engelsk lärare o så vitt jag förstår kommer jag att jobba med tonåringar om jag får jobbet – yeah!! Det var ju precis den målgruppen jag önskade mig (eller inte)! Jag kan se två scenarier – antingen är dom inte ett dugg intresserad av att lära sig engelska eller så är tonårskillarna helt plötsligt väldigt intresserade av att lära sig engelska... Haha!!

Det blir nog bra, får jag jobbet kommer jag bli jätteglad och jättenervös, men jätteglad...

Jag har precis bestämt mig för att jag ska baka till i morgon eftersom det är min sista dag på Atlas Copco – så det blir det semlor, jag tycker det känns som det är ganska typiskt svenskt trots att det förekommer i några andra länder också. Så efter intervjun kommer jag o Andreza jaga ingredienser. Svårast verkar det va att få tag på kardemumma som jag eventuellt måste köpa på Starbucks. Mandelmassan får jag göra själv!

Idag tog jag bussen för första gången hela vägen till Atlas Copco – bussen går en annan väg o normalt så tar det 30 minuter att åka med bil till Atlas om det inte är nån trafik. Ja, det tog ju sin lilla tid, jag fick stå upp i en buss i en timma – busschauffören körde som en galning så det kändes som mina armar skulle ryckas av varje gång han bromsade. Sen fick jag sitta på en annan buss i två timmar – this is São Paulo! Jag ska skaffa mig en bil om jag stannar här det är iaf säkert! Haha!!


Beijosr

Candyman är smart ;)

16.53 São Paulo

Idag är det jättevarmt o jag tror jag har feber för jag fryser o känner mig klen – kul! Ont i halsen har jag med! Jag har precis gjort upp en plan för kvällen me en av mina vänner. Skit också, men man måste ju tydligen ha dåliga dagar för att uppskatta dom bra...

En rolig grej på jobbet är candyman! Dom flesta killar här i Brasilien väljer en tjej att stöta på o uppvaktar henne med choklad o rosor. Men inte candyman... ;)

Candyman - är en kille som har en stor glasburk med godis på sitt skrivbord som alla får ta av. Jag kan se honom från mitt kontor hela tiden o det är massa söta tjejer (o killar :P) som går o tar godis därifrån o dom måste öppna glasburken också så då tjötar dom en stund, o killen ser alltid lika glad ut när dom kommer. Jag tror killen är smart o har kommit på att tjejer gillar godis och att han kan lära känna några söta tjejer genom att ha godis... smart...!

Jag har fått massa nya kompisar här på Atlas nu dom sista veckorna. Det var en tjej som började prata me mig på toaletten o sa att hon kanske kunde hjälpa mig att skaffa ett jobb här. O lite senare klämde hon ur sig att hon inte hade pratat me mig tidigare eftersom hon var rädd för att prata engelska – o det är exakt vad jag har känt från vissa här. Vissa, speciellt tjejer blir skiträdda när jag säger nåt till dom och får tunghäfta! Jag måste ju vara jättehemsk. O anledningen till att jag inte har tagit kontakt med vissa är för att dom inte verkar prata engelska... o blir så himla rädda.

Men det verkar som att dom flesta börjar vänja sig vid mig nu o vill prata med mig! O det är väldigt många som har försökt o hjälpa mig me både advokat och jobb. Tack så mycket alla underbara brassar! Speciellt får jag säga tack till Thiago, för han är den som har lagt ner mest tid på att hjälpa mig! Jag vet faktiskt inte hur jag ska återgälda honom men jag vet att han gillar choklad...

Förresten så ska jag på en intervju som engelsklärare nästa vecka på tisdag, tjejen som ringde sa att det var bra att jag är svensk – har ingen aning om varför, men jag tackar! Jag vill väl egentligen inte arbeta som lärare, men ibland måste man göra en del saker som man inte gillar för att nå sitt mål. Jag hoppas jag får jobbet!

Jobba hårt, resa varje helg - sova gör man när man dör!

21.08 São Paulo

Boa noite

Igår pluggade jag rejält med portugisika o det känns verkligen dagen efter (ni vet träningsvärken i tungan – eller faktiskt snarare i halsen, eftersom man ska låta som man sväljer ngt samtidigt som man pustar ut det genom näsan!!). Nä, nu skojade jag lite – men dt känns som jag lärde mig jättemycket igår för jag förstod jättemycket mer av konversationerna idag, kul!!!

Tydligen så var det inte fårmage – det är getmage!! Det låter väl spännande!!! (ana ironin)

Eftersom den brasilianska kulturen är att jobba jäkligt hårt på veckodagarna (o lite på helgerna - det är ju svårt att låta bli ;-) ). Så passar ju dom också på att resa varje helg - alla har ett beach house eller ett country house så man behöver inte arrangera så fruktansvärt mycket. Sova gör man när man dör! I'm lovin' it!! Så denna helgen åkte vi till Campos do Jardão mellan lördag o söndag (direkt efter Thiagos lektion på lördagen) o eftersom vi var lediga på måndagen åkte vidare till Thiagos country house o stannade där två nätter.

Campos var ett underbart ställe, en mysig liten stad på toppen av ett berg. Allting påminde om bilderna man kan se från Schweiz – åhh gud va mycket choklad!! Jag blev ganska snopen när varm choklad endast bestod av smältchoklad, men gott var det!!! Hotellet var ett jättemysigt minihotel och inne i staden hade dom träd fulla av ljusslingor som på julen. Jag kan nu efter denna helgen säga att jag gillar öl! Dom bryggde ölen själva på restaurangen vi var på o hade egna flaskor till dom – riktig god öl!! Campos do Jardão var lätt den sötaste, finaste lilla staden jag har varit i – med en underbar utsikt dessutom.

Fortfarande inga bilder från Thiagos country house – shame on me!! O inga bilder på hans hundar som tydligen var två labradorer… Fick lite skäll för att jag anklagade hans ena hund för att vara en golden retriever! Men nästa helg så kommer en kille som jobbar på Atlas Copco i Belgien eller Italien (han är från Italien iaf). Då ska vi till the country house igen! Då lovar jag att ta bilder – Thiago ska dessutom grilla en kos nacke, schysst! Det ska tydligen va jättegott… låter bättre än öron iaf!

Sen ska vi eventuellt äta ris och bönor på söndagen, Yeah !! Min favoriträtt! Det var ju inte igår (öh…typ varje dag) – jag håller tummarna för pasta istället som verkar vara förslag 2 i listan!

Nu slutar jag på Atlas Copco nästa vecka så om jag får tid så har jag planerat att baka semlor. Ska bli spännande – funderar på hur det blir med mandelmassan – kanske får göra den från scratch… e inte säker på att det finns här.

Sen har jag beställt pepparkaksformar från mormor som hon ska skicka för det blir ju ingen riktig jul utan pepparkakor o lussekatter. Eftersom jag inte har nåt jobb så verkar det som jag kan ägna mig åt såna aktiviteter. Haha!!

Nu ska jag plugga lite portugisiska – jag tycker faktiskt att det är både avslappnande o kul.

Ses senare!! Puss o hej!

Sanningen så att säga - A Verdade

10.57 São Paulo

Hej allihopa!!

Jag ska bättre mig me att skriva i bloggen, det är ju extra viktigt nu när jag har bestämt att jag ska stanna.

Jag tänkte passa på att berätta att lite andra udda saker här i Brasilien.

Mat – mat är en historia för sig, det verkar som en del läsare tror att maten är så fantastisk här eftersom jag har skrivit om mat i min blogg!! När jag pratade me mormor sa hon snopet, men din blogg handlar ju om massa god mat! Mitt svar ”men det är ju bara för att jag blir så glad när jag får god mat” haha...

Brasiliens nationalrätt – består av bland annat grisöron och fötter o svarta bönor (den andra dagen jag var här åt jag den här ”fantastiska” måltiden – jag hoppas innerligt att den inte var tradionell för då finns det en chans att jag inte åt några ÖRON ELLER FÖTTER) Usch!!!

Ost – brassarna verkar älska ost – tur för det gör jag me (o dt finns brie o blåmögel). Sen har dom också ett gäng med olika vita ostar som inte smakar någonting (fattar inte hur dom kan älska det så mkt) – o jag kan tillägga att dom själva också säger att osten inte smakr nåt så det är inte bar jag...

Fårmage – min kollega Pedros favoriträtt! Jag frågade om det var gräs innuti, men jag kunde inte riktigt få nåt klart svar på det, men det verkar som dom behåller innehållet.

Kycklinghjärta – hata mig inte! Men det var faktiskt gott!! Jag gillar ju kycklinglever så dt förvånade mig inte...

Chokladpizza – med jordgubbar, banan allt sött du kan tänka dig – jag kunde aldrig föreställa mig att detta skulle va gott o jag har fortfarande inte testa men alla säger att det är underbart gott. Nu börjar jag föreställa mig att det påminner om wienerbröd. Jag säger till när jag har testat ;)

Missförstå mig inte! Jag vill inte klaga – jag älskar Brasilien! Det här är bara en inblick på vad som försigår i mitt huvud ;)

Gympafröken – på jobbet har vi en gympafröken som kommer varje morgon. På min avdelning är inte grabbarna jättepigga på 5 minuter gymaktivitet vid skrivbordet, det är bara en stackars kille som gör det.

Det tog mig några veckor innan jag insåg varför den där kvinnan promenera runt på företaget o sa godmorgon till alla o sen några sekunder senare går runt igen o säger hejdå till alla - ganska tjatigt, men trevligt.

En morgon var jag på en annan avdelning o väntade på att personen jag skulle träffa skulle bli färdig i telefon – samtidigt som hans sekretarare o resten av avdelning hade gympa. Jag kunde inte me annat än att joina gruppen... ha ha ha :D


Det va lite smått o gott om Brasilien!

Até!!

Mixed day or what - Gott o Blandat!

20:19 Sao Paulo

Ja! De är mina!! Det finns inga ord... jag låter det för bli hemligt. (Det var tio stycken by the way)

Annars då så flyter visumarrangemangen på och jag ska nu ansöka om min examen. Så om några dagar eller en vecka eller så kan ni läsa i Borås tidning att jag har tagit examen! YEAH!!!! Idag hade jag möte med några advokater och dom är väldigt optimistiska. I morgon ska jag prata med min "boss" så vi får se vad han kan göra. Det är dock några arrangemang kvar...

Tänkte börja ta lite bilder på jobbet för er hemma som är nyfikna. Det här är mitt kontor, jag har ett eget kontor med en egen dator (väldigt seg - jag har lärt Jokas att säga jävla dator).

Här har vi den berömde Jokas (Lucas) - jag sitter med ryggen mot honom, men var skrivbord nuddar varandra, så han har bra koll på vad jag gör!! Haha

Här är Jokas trött - precis efter lunchen....

Här har vi Pedro/lärare på Institutional Car Language ( haha, vi hittade på det idag , när jag fick en lektion i portugisiska på morgonen och han en på engelska). Kul!! Speciellt när han skulle lära mig ett nasal sound som man gör med näsan!!!

Jag lyckades inte kan jag säga - men kul lät det. Jag fattar verkligen inte hur man gör, jag måste öva varje dag på det här... Men på vägen hem med Thiago lyckades jag ett par ggr men nu kommer jag inte håg längre så nu får jag öva imon igen....

Idag åt vi sushi till lunch och jämte sushi-restaurangen finns den här restaurangen. Alla på min avdelning vet nu att den här restaurangen har namnet kött och har nu fått lära sig hur man uttalar det!! Jag tycker det var ganska komiskt faktiskt eftersom det typ inte finns några svenskar här...

Jag avslutar detta inlägget med svar på lite frågor.

Först ut är syrran: Jag saknar verkligen våra sims-kvällar, det är inte kul utan dig. Och jag saknar jättemycket din chai-latte!!! Den kan hända att jag kommer hem för att hämta visumet i oktober och då kanske jag måste vänta några veckor på det, har du lust me sims-kvällar då??

Sen har vi mommo: Nelly säljer kläder på nätet (nelly.se) - dom har verkligen fått mig att känna mig lurad. KÖP INGENTING DÄR!!!

Visumet som jag söker är för ett år (trainee), sen kan jag söka ett arbetsvisum efter det för två år och sen två år igen och om jag inte minns fel så kan jag ansöka om permanent visum efter det ( men nu ska vi inte ta ut något i förskott haha)

Boende - Nej, jag kommer troligen flytta för att Atlas ska kunna betala mitt boende, jag skulle också vilja ha det lite närmare till jobbet.

Sen vill jag bara tacka min underbara Mamma, Mormor och Pappa som har hjälpt mig väldigt mycket med olika arrangemang här nere. Jag får också passa på att hylla Roy min lärare som kvickt och snabbt hjälpte mig idag och gjorde det där med möjligt för mig att söka trainee visum.

Förresten så är ciao inte alls hejdå på portugisiska man säger Tchau!!

Så Tchau -Até breve

(ses senare)